ytic.blogg.se

YOU THINK I CARE

När livet förändras...

Kategori:

2014

En början på ett nytt kapitel ett nytt liv.
Jag har kännt hur de känns att få hjärtat utslitet ur kroppen, hur en del av min själ dog, hur mörkret greppade tag om mig och hur jag föll hårt och smärtsamt. Jag kommer ihåg smärtan, hur jag grät tills jag knappt kunde andas, jag kommer ihåg att jag inte kunde sova för alla tankar höll mig vaken.
jag kommer ihåg sveken, bråken..alla mentala käftsmällar och orden :Det är ju inte någon som har dött...Jo en del av mig dog.
Jag vet hur det känns att finnas men inte existera, att inte känna något alls. Inga känslor, ingen hunger och bara gå på automatik.
Så var början på mitt år. Men någonstans inom mig fanns ljuset, viljan och hoppet hela tiden. Jag behövde bara falla nog långt ner för att hitta något att greppa tag om. 
När jag väl tog mig upp kom ilskan. Förbannad över att man kan svika någon så rejält, förbannad för att man lät sig själv falla så pass långt ner i mörkret till...Så jävla förbannad.
Jag är så jävla tacksam för alla som fanns där, som lyssnade, som lät mig vara och som förstod.
Min bästa terapi vart gymmet och en jävla massa musik. Men sen kom jag till förlåtelse för att kunna gå vidare själv och för att släppa allt som hade varit. Jag förlåter men glömmer inte.
Jag började sakta hitta mig själv igen, personen som jag under många år har gömt undan. Blivit tagen för given, en morsa till en vuxen, en som skulle hitta lösningar till allt.
Jag hittade mig själv, mitt i allt kaos när jag började känna att jag stod stadigt med båda fötterna på jorden igen.
Jag är mer självsäker, mer framåt, social, glad och kan säga att jag tycker om mig för den jag är och jag tänker aldrig hamna där jag en gång har varit. Att se sig själv i spegeln med självförakt, social fobi,  insluten i en bubbla.
Jag har under året hört att jag är egoistisk, en hora, alkis, dålig mamma ect ect.
Jag skiter fullständigt i vad folk snackar men när det går över styr och man känner sig kontrollerad eftersom människor inte har bättre för sig än att "rapportera" mitt liv till mitt ex.
Då vill man knappt gå utanför dörren.
Jag är fri att göra vad jag vill så länge jag inte skadar någon annan..
Under året har jag lärt känna många underbara människor (jag hoppas ni vet vilka ni är) 😏
Jag har gått från ett rent helvete och blivit starkare med tiden.
Jag och exet har hittat en balans vilket är ett måste för våra barns skull. Tiden läker alla sår sägs det men såren blir ärr och jag har många ärr från det att jag var liten.
Men nu packar jag ner 2014 i en låda minnen och stuvar undan för snart börjar 2015 vilket jag ser framemot.
💋/S